Inget ljus utan mörker. Jag står i mitten nu




Jag ser sprickor i horisonten som ingen ser
Hur små saker blir stora på nära håll
Det fanns en tid då ingenting kändes som mycket mer
Är det här allt, tror jag nog att jag vänder om


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0